Satellitbilden, från 16 februari 2026 över Ålands skärgård i norra Östersjön, visar hur havsisen varierar från kompakt och konsoliderad i skyddade farvatten till fragmenterad och gles mot mer exponerade områden. Genom att jämföra satellitbilden med SMHI:s operativa iskarta går det att se hur de två källorna kompletterar varandra — kartan ger kategoriserad information optimerad för navigation, medan satellitbilden avslöjar finare strukturella detaljer som isflakens gränser och kompressionsmönster.
Åland ligger mellan Sverige och fastlandet Finland vid inloppet till Bottenviken, i en övergångszon mellan centrala Östersjön och det kallare Bottenhavet. Isbildningen är därför varierande och påverkas av vindkraft, strömmar och inflödet av kallare nordliga vattenmassor. De många öarna och grundområdena bromsar och styr isen så att den samlas ihop och pressas samman till tjockare, mer packad is på vissa ställen.
Vattnen runt Åland är hårt trafikerade under hela året — huvudstaden Mariehamn är en viktig maritim knutpunkt som förbinder Stockholm, Åbo och Helsingfors — och korrekt och aktuell information om iskoncentration och istjocklek underlättar isbrytarinsatser, ruttplanering och riskbedömning.
Utöver navigering fungerar isförhållandena i Östersjön som en indikator på vinterns stränghet och regionala klimatvariationer. Förändringar i isens utbredning och tjocklek påverkar kustprocesser, marina ekosystem och energiutbytet mellan hav och atmosfär.
Jämförelse med SMHI:s iskarta
SMHI producerar operativa iskartor för Östersjön genom att kombinera satellitdata (optisk och radar), observationer från fartyg på plats, rapporter från isbrytare och meteorologiska modeller. De resulterande kartorna klassificerar iskoncentrationen i tiondelar, anger tjockleksintervall och beskriver istyp och navigationsförhållanden.
Satellitbilden från den 16 februari stämmer väl överens med SMHI-kartan vad gäller isens rumsliga utbredning runt Åland — områden med hög reflektans i bilden motsvarar de isklassificerade zonerna i kartan. Övergångszoner mellan konsoliderad is och öppet vatten är konsekventa i båda källorna. Den största skillnaden ligger i detaljnivån: iskartan presenterar kategoriserade zoner optimerade för operativ användning, medan satellitbilden fångar optiska detaljer såsom isflakens gränser och kompressionsmönster genom ytreflektans.
Tolkning av falska färgbilder
Den falska färgkompositionen förstärker kontrasterna mellan öppet vatten, tunn eller fragmenterad is och konsoliderad is. Tolkningen kräver att man kopplar spektralutseende till istyper och koncentrationsklasser som definieras i SMHI:s legend.
Mörka till nästan svarta områden motsvarar öppet vatten, vilket i SMHI:s klassificering definieras som mindre än 1/10 iskoncentration. Vatten absorberar starkt i nära infraröda och kortvågiga infraröda våglängder, vilket resulterar i låg reflektans. Fläckiga områden indikerar mycket öppet till öppet is (1–6/10 koncentration), där isflak är blandade med vatten. Dessa förhållanden motsvarar de gröna och gula klasserna i SMHI-diagrammet.
Ljusare och mer sammanhängande cyanfärgade eller bleka områden indikerar högre iskoncentrationer (7–10/10), vilket motsvarar kategorierna tät, mycket tät eller konsoliderad is. Om ytan ser enhetlig och mycket reflekterande ut stämmer detta vanligtvis överens med fast is eller konsoliderad is med en koncentration på 10/10. Om SMHI-kartan rapporterar tjockleksvärden på 20–40 cm indikerar detta i allmänhet jämn förstaårsis med relativt stabila ytförhållanden — på satellitbilden framträder sådan is som omfattande, homogena ljusa zoner.
Även inom dessa ljusa områden kan subtila tonala skillnader indikera strukturella variationer såsom åsar, variationer i snötäcket eller kompression. Dessa egenskaper påverkar reflektansen men löses inte alltid upp som separata kategorier i den operativa kartan. I bilden från den 16 februari syns kompakt is i de skyddade vattnen runt Mariehamn, medan istäcket mot mer utsatta farvatten blir alltmer fragmenterat. Dessa småskaliga strukturer ligger ofta under den rumsliga upplösningen för klassificeringspolygoner, men är fortfarande relevanta för navigering.
Utforska satellitbilder själv i Digital Earth Swedens karttjänst.